|
|
| Gårdsby Säteri historia del 3, 1848-1933 |
Dahl högg mycket skog
På Asa hade under 1860-talet varit omfattande avverkningar. 1867 flyttades den sågen, som drevs med en lokomobil; ner till Gårdsby och sattes upp vid stora landsvägen på den plats där Ulvafalls ladugård senare byggdes. År 1871 stod ett meddelande i Smålandsposten:
»En lokomobil, inköpt av patron Dahl på Gårdsby, passerade dragen av 4 hästar i Torsdags genom staden»
Den sågen sattes upp på Moen sydöst om Filbergsmossen. Det lades en kavelbro över södra delen av mossen för denna transport. Därtill hade Dahl sågen vid Sporryd, som Ramel hade byggt även som vattensågen vid Nye Såg, vilket det är möjligt att han lät bygga. Förutsättningarna för mycket stora avverkningar hade han alltså skapat.
Trots Landshövdingarnas ständiga klagomål över det bedrövliga tillstånd i vilket länets skogar befann sig, måste det dock funnits områden där skogstillgången varit relativt riklig. Det är redan omnämnt att Ramel hade anställt en skogvaktare, som indelat skogen och att han uppskattat den årliga avverkningen till 245.000 kbft eller 6.000:- m3sk på en 120-årig omloppstid. Frånsett vilka beräknings grunder som använts, måste på markerna ha funnits en myckenhet skog.
Det berättas också att det denna tid vimlade med folk i skogarna. De kom långväga ifrån och hyste in sig i alla torpstugor och bondgårdar i trakten. Många låg på höskullarna. Alla arbetade hos Dahl.
1870 kunde man läsa en notis i Smålandsposten av en herre, som gjorde en resa från Vetlanda till Växjö för att närvara vid invigningen av Växjö - Karlskrona järnväg. Han beskriver där sin resa och från Gårdsby läser man:
»Att tiderna blivit bättre (hungeråren var 1867 - 1868) och att folk har fått arbete förstår man, då man ser de väldiga timmer och virkesupplag, som finns på Gårdsby Säteri marken»
Oavsett hur mycket skog som fanns när Dahl köpte Gårdsby, så fanns ej mycket kvar när han lämnade Gårdsby. Det finns en skogstaxering, som gjordes år 1897 av Kronojägare Olsson, vilken anger relativa skogstillgången till 56.000 m3sk. Sedan Dahl slutat med avverkningarna hade han då ej huggits mer än till husbehov.
Taxeringen var gjord så, att endast träd över 8" räknades som timmerskog och all övrig skog omräknades till famnaved innehållande 75 kbfot virke i enlighet med nedanstående:
Timmerträd 19.180 st 6.680 m3sk
Barrved 18.151 famn á 75 kbft 38.500 »
Löwed 5.350 - " - 11.500 »
Summa 56.680 m3sk
Då arealen vid detta tillfälle var 1.118 har skogsmark gör det 51 m3sk/har. Avverkningarna gjordes 20-30 år tidigare och vid taxeringen uppskattades åldern till 20-30 - - - - 40-70 år. Om man utgår från att ca 70% av arealen kalhöggs var kalmarken ca 780 har ungskog och medelålders skog ca 238 har Sa 1.118 ha,1897 bör kalmarken ha innehållit 15 kbm 780 x 15 11.700 kbm tillväxt. Övriga skogen bör ha tillväxt 3kbm pr år 238 x 3 x 20 20.300 - " Restbestånd 1877 sedan de stora avverkningarna avslutats 24.680 - " -3:a 56.680 kbm tillväxt.
Av ovanstående framgår när konkursen var, återstod på skogen endast 24 m3 sk pr har. Närmare ”baggbölerí” kan man knappast komma. Tydligen gjordes dock på 1800- talet vissa åtgärder för återväxten. För Bernstorp området och Ekebergatorpet står antecknat att det såddes åren 1881 - 83.
Trots de stora avverkningarna ~ och liknande var det också på de andra gårdarna han inköpt - bringade de ingen lycka och i slutet av 70-talet märkte man att hans ekonomi var undergrävd. Kanske spelade en resa till Ryssland därvid en viss roll. På vad sätt han förlorade sina pengar vet man lika litet som hur han vunnit dem. Han måste ha spekulerat på andra områden än skog, ty på andra håll skapades stora förmögenheter genom skogens utnyttjande. Det sades att han levde mycket högt, men mat och dryck och flotta hästar hade inte kunnat göra honom fattig.
1879 begärdes han i konkurs och påstås det att han därefter reste till Finland, där han lär ha haft någon egendom. Senare återkom han till Sverige och hans bror lär ha avlidit på ett fattighus i Lenhovda.
Kring Lars M. Dahl vilar ett skimmer av overklighet. Han var en imponerande gestalt med en viss pondus. Hans strävan var att bli erkänd av societeten i Kronobergs län, men det fanns något av uppkomling hos honom, som gjorde att många sökte undvika honom. Hans öknamn »Dalskojsky» säger kanske en del, men med vad han jobbade och spekulerade har tiden lagt en slöja över. Dahls verksamhet på Gårdsby slutade med konkurs. Hans eftermäle är ej positivt och för eftervärlden framstår han som den store skogsskövlaren.
|
|
|
Frlorat lsenordet? Begr ett nytt hr.
|
|
