|
|
| Gårdsby Säteri historia del 3, 1848-1933 |
Om Schander berättas att ingen fick gå hungrig från hans dörr och alla som ville ha arbete fick också sådant i hans stora odlingsföretag. Om somrarna vimlade det av människor ute på fälten. De inhyste sig i torpstugorna på Gårdsby och på Haketorpsgårdarna.
Karl Schander hade de sista åren haft stora ekonomiska svårigheter. Han hade därför utnyttjat alla möjligheter att uppta lån på fastigheten, varför denna var belastad med inteckningar på 183.476 kr. Därutöver hade han tydligen haft borgenslån på ca 30.000 kr.
Då Karl Schander hade 7 st barn sålde 6 st av dessa sina andelar i Gårdsby till äldste brodern August Schander enligt följande köpebrev:
»Till Herr August Schander försälja vi undertecknade sterbhusdelägare - sterbhuset tillhörande egendom i Gårdsby socken fören överenskommen köpeskilling av 216.000.- kr. Köpesumman, som härmed kvitteras, är betald på så sätt att köparen övertager betalningsansvar för vidhäftade belånade inteckningar och räntor till köpesummans belopp.
För gröda betalas 9000:- kr»
Växjö den 11/3 1901
Undertecknat sterbhusdelägarna
1901 blev Johannes Nilsson ny ägare
Samma dag transporterades köpebrevet i oförändrat skick på vice Häradshövdingen Johannes Nilsson. Därmed var den Schanderska epoken slut, som i alla avseenden varit mycket betydelsefull. Ekonomibyggnaderna på Gårdsby var nu tillräckliga och för tiden fullt moderna. I nedersta våningen på det nya magasinet var inrättat en cirkelsåg för husbehovssågning. Fälten var väl arronderade och i viss utsträckning täckdikade med sten och gärdsel. Stora arbeten med gallringar och sågningar och sådder hade gjorts i skogen, för att läka de sår, som Dahl hade lämnat efter sig. Karl Schander överlämnade till sin efterträdare ett gods, som hade alla möjligheter bli ekonomiskt bärande.
Christina Nilsson 55 år, på Gårdsby säteri 1898-08-20 (svart dräkt), omgiven av bl.a fabrikör Schander till höger och Johannes Nilsson i svart jackett till vänster.
Johannes Nilsson var brorson till vår stora sångerska Kristina Nilsson. Han genomgick katedralskolan i Växjö med goda betyg och genom hjälp av Kristina Nilsson kunde han fortsätta på universitetet i Uppsala, där han skrev in sig i den juridiska fakulteten. Han hade ett gott huvud och var en framstående talare, varför han snart blev studentkårens ordförande. För att dryga ut sina inkomster tog han informator plats på somrarna - därvid också ett par somrar hos Schander på Gårdsby. Där träffade han också sin blivande hustru Anna Schander, den näst yngsta av barnen på Gårdsby. Efter några år som tingsnotarie fick han titeln Vice Häradshövding, en titel som följde honom hela livet. Han var även engagerad i föreningsrörelse och politiken.
När Schander år 1901 måste realisera sina tillgångar övertog, som redan nämnts, Johannes Nilsson, Gårdsby Säteri. Visserligen innebar detta endast att han övertog skulderna, men hans faster Kristina, som alltid visade en stor hjälpsamhet mot sina anhöriga, övertog vissa borgensförbindelser samt lämnade erforderligt kapital för inlösen av grödan samt inköp av djur och maskiner. Hon var starkt fäst vid Gårdsby och varje vår hon kom hem från Paris, reste hon direkt till sin brorson och stannade där några veckor. Hon hade ett rum, som alltid stod till hennes förfogande och som ännu i denna dag kallas för grevinnans sängkammare. Ofta lär hon också ha hjälpt sin brorson när en ekonomisk förstärkning var nödvändig, vilket också lär ha inträffat rätt ofta.
Johannes Nilsson var ingen lantbrukare och hade varken sinne eller kunskap för detta slags yrke. Han överlämnade det praktiska arbetet åt inspektorer, vilka han misstrodde och ansåg sig bedragen av. Denna hans misstänksamhet skapade också en dåliganda på gården. Betecknande för hans karaktär är ett brev som jag hittat - skrivet i Köpenhamn till hans svåger Gabriel i Amerika. Han skriver där bl.a. att lappskräddaren på Ulvafall har krävt honom på 1:10 för lagning av ett par byxor och skomakaren i Kråkenäsryd kronor 2:10 för sulning av ett par skor. Innan han betalade ville han ha Gabriels bekräftelse på att det var riktigt. Brevet blev ej avsänt. Häradshövdingen tillhörde den gamla tidens godsägare, som knappast unnade sina anställda några rättigheter utan ansåg de var till för att göra hans liv så bekvämt som möjligt.
Under hans 30-åriga tid som ägare av Gårdsby uträttades praktiskt taget ingenting av bestående värde mer än att under denna tid byggdes ett mindre svinhus – numera stall - som han var tvungen att bygga för att få Gårdsby erkänt som lantbruksskola, vilket han också lyckades med. Under 4 år fungerade denna skola, varefter rättigheterna drogs in. Om det var på grund av att den ej motsvarade de fordringar man måste ställa på en sådan skola eller om det ej motsvarade det ekonomiska utbyte, som Häradshövdingen väntat sig av den, undandrar sig mitt bedömande.
|
|
|
Förlorat lösenordet? Begär ett nytt här.
|
|
