|
|
| Gårdsby Säteri historia del 2, 1790-1847 |
Karl Rappe var en föregångsman
Vändplogen fick en enorm betydelse för svenskt jordbruk. Det enda djupgående redskapet som då fanns att tillgå var årdret och en sorts stenplog, men för uppodling av vall eller ängsmark måste spaden och flåhackan tillgripas. Nu hade man plötsligt fått ett redskap som möjliggjorde jordens brukning på ett helt annat sätt än tidigare. Men som den jordbruksapostel han var, ville han sprida kunskapen vida ikring. l en liten skrift, som han gav ut 1817, redogör han för vilka i Gårdsby Socken som redan anskaffat sådan plog - Anders Jonsson i Tveta, Måns Jonasson, Kråkenäs, Magnus Andersson i Tofta. L Gasslanda har flera slagit sig samman om en plog. Med behörig stolthet talar han om att av hans egna torpare ha 9 st egen plog. Rappe tillägger »att jag särskilt nämnt alla de personer i Gårdsby socken som nyttja plog, anför jag därför, att lärdomar och råd i jordbruksnämnden verka kraftigare när de kunna ses och styrkas». Givetvis hade vändplogen också sina vedersakare och han uppmanar »alla sådana tvivlare att gå ut och övertyga sig själv om riktigheten av vad han sagt» Det dröjde dock ännu 50 år innan Vändplogen slagit igenom i hela Sverige och kommit i allmänt bruk.
Början av 1800-talet, ja, ända in på 40-talet tillämpades 2- och 3- sädet, också kallat tvåskiftet, vilket innebar att halva jorden besåddes och den andra halvan låg i träda. Treskiftet, som också tillämpades, innebar 1/3 träda, 1/3 korn, 1/3 råg, havre, potatis m.m. Odlad vall förekom ej utan nötkreaturens vinterfoder skördades på ängar och kärr. Så sent som 1812 kan man läsa följande i Kungl. Mtts Befallningshavande redogörelse för länet: »Med undantag av vissa gods brukas ganska obetydligt artificiella foderväxter. Jordmånens beskaffenhet är alldeles däremot och skulle bonden befatta sig med dessa kostsamma och ofta misslyckade försök, vore han snart förlorad. Timotejgräset kan dock med fördel odlas på vissa orten» När Rappe började på Gårdsby var växelbruket ej okänt i Sverige och Rappe blev en ivrig förespråkare för detta i Kronobergs län. Vändplogen hade ju möjliggjort att odla vall och genom att sätta in den i cirkulationen fick han 5 skiften + träda.
2 skiften gräs och klövervall
1 skifte lin, havre, rotfrukter
1 skifte potatis, korn m.m. till vilket
1 skifte korn som insås med gräsfrö
Med hänsyn till att jorden ofta måste stenbrytas, dikas samt ogräset, särskilt kvickroten måste dödas, rekommenderar han ytterligare ett trädskifte, som då kan besås med höstråg och då skall denna ha en del av gödseln. l sin lilla skrift om växelbruket rekommenderar han ivrigt åkerns utläggande till vall »Ty ökas höberedningen så ökas också boskapen till antal, godhet och avkastning - genom åkerns starkare gödning besparas utsäde och ymnigare skördar vinnes» - - Den enklare bonden reagerade dock mot att lägga fastmarksjord till vall, den skulle reserveras för säd och det dröjde länge innan växelbruket slog igenom.
Folkökningen i början på 1800-talet var i starkt stigande. Det förde med sig att jordbruksproduktionen måste ökas och skedde detta genom ökning av den odlade arealen. Därvid intog utdikning av mossar och kärr främsta rummet. Även här var Karl Rappe föregångsman. Gassjön hade sitt utlopp till Vikasjön vid Tofta. Vid högvatten bredde Gassjön ut sig och försumpade stora mark områden. Rappe beslöt att invalla sjön, men han ville slå två flugor i en smäll och bestämde sig för att ändra utloppet från Gassjön och leda det ner till Gårdsby, då han utom att han fick vatten till djuren även kunde anlägga en kvarn. Den kanal han lät bygga var ett mycket märkligt företag. Den blev 850 m lång och hela kanalen måste invallas där den ej gick genom berg - en sträcka av ungefär 50 meter. Han fick där spränga sig ner upp till 2,5 meter. Nere vid gården fick han sedan ett fall på ända till ca 3 meter och byggde han där en kvarn med två stenar.
Genom detta arbete fick Rappe fram vatten till både människor och djur. Vad vi ej tänker på, vi som endast behöver vrida på en kran för att få allt det vatten vi behöver, hur försörjde de sig själva och sitt stora djurbestånd förr i tiden med vatten. Det var 1.000 m till sjön och under vintertid och torrtid var det knappast möjligt finna vatten på närmare håll. Genom invallning ovanför kvarnen erhölls vatten till djuren i ladugården.
Men det räckte inte med detta. För att ej kvarnmossarna skulle försummas måste han också låta gräva och spränga ett avloppsdike till Skarnasmön, 700 meter långt, Den som ansvarade för dessa byggen hette Vendel och till hans minne restes en sten vid kanalbron, där man läser »Vendels Kanal 1812».
Med detta var ej arbetet avslutat. Meningen med invallningen var ju också att vinna land och därför måste mossarna också torrläggas och det grävdes ett avloppsdike till Skarnasjön från dessa mossar av ca 700 m längd. På grund av kvicksand måste även här vara vissa sträckor med stensatta sidor. Detta avlopp kallades av de gamla på gården för »Halte Kalles bäck», men på gamla kartor benämnas den Hacke-bäck.
l ett avseende var denna Vendels kanal en felbedömning. För sin kvarnrörelse fick han ej tillräckligt med vatten. 1816 påbörjade han därför ett nytt arbete. I landshövdingens årsredogörelse återfinns följande. »Herr Överstelöjtnanten Riddaren och kommendören Rappe har även i år verkställt ett arbete för vattenledning att öka de vid Gårdsby hittills otillräckliga vattentillgångarna för därvarande ängars bevattning, ävensom drivande av kvarnar, tröskverk och linbråkar. Arbetet är ganska betydligt och på en sträcka av något över 1/4 mil hava flerfaldiga svårigheter måst övervinnas. På några ställen hava måst företagas djup grävning och sprängning, på andra höga valläggningar och emellan tvenne höjder föres vattnet i en träränna nära 800 alnar lång, byggd på 7 a 8 alnar höga stolpar» Vattnet togs från Filbersmossen, som invallats för detta ändamål. Av landshövdingens rapport framgår att vattnet utom kvarnen skulle driva även tröskverk och linbrâkar.
År 1803 hade Stjernsvärd på Engeltofta börjat tillverkning av tröskverk liksom vändplogar på sin lilla fabrik och hade han till 1814 tillverkat 17 stycken. Rappe ägde en av dessa och var kanske den första i Kronobergs län, som använt sig av detta hjälpmedel.
Av 1797 års karta framgår, att Gårdsby då hade ca 50 tunnland öppen jord. Genom invallningen och torrläggningen fick han ytterligare 35 tunnland, vartill kom den nyodling han årligen gjorde, så att vid sitt avträde hade han ca 114 tunnland under plog. Höskörden hade ökat från 100 lass hö till 400 lass samt nötkreaturen från 30 till 90. l arealen var då inräknad Haketorp Västergård, som assessor Bure inköpt på 1700-talet.
Slutet av 1700-talet och början av 1800-talet var en brytningstid för svensktjordbruk. Det blev en uppgörelse med de medeltida jordbruksformerna. Storskiftet, växelbruket, bevattning av silängar, potatis och rotfruktsodlingen samt bättre ändamålsenligare redskap förde lantbruket ett stort steg framåt.
|
|
|
Förlorat lösenordet? Begär ett nytt här.
|
|
